Utsträckning i tidrummet: ett återkommande grundackord

Den bok som har påverkat mig mest som historiker är utan tvekan den engelske sociologen Anthony Giddens’ A Contemporary Critique of Historical Materialism, vol 1: Power, property and the state. Jag hittade den i Studentbokhandeln någon gång 1987-88 när jag skrev min D-uppsats i historia och letade efter en teoretisk ståndpunkt, helst med viss distans till den starka historiematerialistiska miljön på Historiska institutionen i Uppsala. Jag har egentligen aldrig kunnat undkomma Giddens’ perspektiv därefter, trots att jag nog fann boken rätt komplicerad att förstå. I Giddens’ efterföljd (d.v.s. 1970- och 1980-talets Giddens. Han har senare utvecklat andra perspektiv) har jag fortsatt att se samhällens och maktsystemens strukturering i ett tidrum som något centralt för att analysera samhällen, historiska och nutida. Social makt förmedlas (ofta används anglicismen medieras) genom tid och rum. Olika samhällen har olika tekniker och förmågor, makttekniker, för att kunna reproducera sig över tid och rum. Från lokalt till globalt, med kort varaktighet eller lång. Det är i korthet grundtanken från Giddens och något som passade väl in som en teoretisk grund för den avhandlingsfråga om lokalt självstyre som jag var på väg att utveckla när jag läste Giddens. Andra ”husgudar” var Max Weber, Ekonomi och samhälle, som inte nödvändigtvis går riktigt i takt med Giddens, så småningom också Michael Mann, A History of Social Power som har en hel del gemensamt med Giddens. Mann beskriver samhället som överlappande nätverk av social makt: militär, ekonomisk, politisk och ideologisk. ’Samhället’ är mer uppbrutet hos Mann än hos Giddens.

Doktorsavhandlingen inleddes med en fråga om maktfördelningen mellan stat och lokalsamhälle under stormaktstiden, med Torstuna härad och häradsrätt i Fjärdhundraland som undersökningsområde. Det fanns både ett äldre och ett aktuellt forskningsläge att förhålla sig till, som närmade sig frågan på olika sätt. Min undersökning ändrade efter ett par år inriktning från ett vad jag tyckte mindre fruktbart sätt att försöka identifiera och väga lokalsamhällets och statligt inflytande på rättskipningen, till en grundläggande fråga om Torstuna härad verkligen var ett lokalsamhälle – om det var ett nätverk av sociala relationer som geografiskt sammanföll med häradet. Mycket kort sagt besvarade jag frågan med ett nej, om än med en del om och men. Jag hade gärna gått vidare och återknutit till ursprungsfrågan men gick redan på övertid (1989–1999) och lämnade avhandlingsarbetet efter en undersökning av sociala nätverks geografiska utbredning.

Nästa projekt om den svenska stormaktens postväsende under 1600-talet var i lika hög grad grundat i ett intresse för tidrumslig utbredning av nätverk, men denna gång förmedlad av ett expertsystem: posten. Tidsfaktorn, hastigheten i kommunikation över rummet blev viktigare som något som tillsammans med kostnaderna för användningen av systemet, begränsande den rumsliga utbredningen av nätverk i omfång och intensitet.

I det tredje projekt jag ingått i, om Uppsala domkyrkas historia och i mitt fall, av förvaltningen av Uppsala domkyrka, var frågor om tidrum och medier inte lika centralt. Till att börja med var det inte meningen att låta studien styras av teori – den var tänkt att vara mer redogörande och lätt på handen så att säga. Det var också mer ett tillfälle att återknyta till Weber och den gamla frågan om lokalt självstyre beträffande en mycket speciell plats som skulle vara både församlingskyrka och rikshelgedom. Jag var ändå påverkade av perspektivet med tidrummet – då mer direkt av sociologen Manuel Castells flödesrum / platsrum. Studien gav också tillfälle att överväga platsens betydelse: Domkyrkan och de närmsta kvarteren var en av de mest centrala platserna i Sverige, där mycket politik och intellektuella riktningar avgjordes.