I Wim Wenders road movie Med tidens gång från 1976 (Im Laufe der Zeit) övertalas Robert (Hanns Zischler) av sin reskamrat Bruno (Rüdiger Vogler) att återvända till sitt föräldrahem, ett återseende som blir upprivande för Robert. Efteråt tackar Robert trots det Bruno för att han genom återvändandet fått tillfälle att förstå att han har en historia. När jag i 20-årsåldern såg filmen på Fyrisbiografen i Uppsala, hade jag ännu inte så mycket förflutenhet att se tillbaka, men kände på mig att den insikten en dag skulle komma och vara en betydelsefull insikt. Och så är det numera att bli påmind om 1980-talet.
En av höstens bästa arbetsuppgifter var med utställningen ’Arbete och gemenskap’, efter en nyutkommen bok med samma namn. Det är fotografen Lennart Engströms bilder från reportage för tidningen Uppsala Demokraten 1985-1994. Maths Isacson och Bosse Larsson har skrivit rika texter till bildreportagen som sätter in dem i en tidsepok. Det sena folkhemmets tid och inledningen på liberal avreglering, en tid när industristaden Uppsala övergår i det postindustriella tillståndet. För mig mitt första vuxna decennium mellan 20 och 30 år, då jag flyttat till Uppsala från Linköping. Bilderna från den tiden känns på en gång både närvarande och avlägsna. De självupplevda decennierna som hänger samman i ett kontinuerligt och lite obestämt flöde, kompletteras, i mötet med Lennarts bilder, med en känsla för att tid har passerat och tillståndet förändrats mellan nu och då. Alltsammans i min tid.
Lennart Engströms reportagebilder påminner om den nu återupptäckta fotografen Jean Hermansson. Det är ett samhällsskildrande anslag. Även likheterna med den brasilianske fotografen Sebastião Salgado kan nämnas, särskilt i det delade intresset för arbetet och arbetaren. vardagen på arbetsplatserna som skildras och när det handlar om nattliv så är det inte undergroundmiljöer som skildras utan folkparker, danspalatset Baldakinen och studenternas vårbal. Mer av vanligt folk så att säga, men med samma respektfulla sökande efter porträtten som lyfter fram en individ ur arbetsmiljön eller från dansgolvet. Det speciella med fotografier är deras förmåga att vara tidsdokument av det dåvarande och samtidigt överbrygga till det närvarande i mötet med den blick eller den hållning vi möter hos den avporträtterade. Den närvaron, och den respekten fotografen känt för den som porträtterats, finns i Lennarts bilder.
Hösten 2020 var ingen bra tid för att ställa ut för publik. Men vi har fått lära oss att utnyttja nät och länkar. Jonas Sandström har redigerat detta bildspel, på Folkrörelsearkivets nyligen skapade Youtubekanal.